Skilsmässa - så blir den lättare

När ni väl bestämt er för att separera kan det kännas rörigt. Många känslor ska hanteras, men också många nya praktiska rutiner måste ta form. Det gäller att hitta fram till en vardag som känns trygg för barnet och fungerar för er båda föräldrar.

Det är bra om ni så snart som möjligt i samband med separationen fattar beslut om vem som ska vara vårdnadshavare, hur barnet ska bo och var det ska gå i skola. Kom överens om att utvärdera besluten efter ett antal månader för att se om rutinerna passar er - och barnet.

I steg ett gäller det att försöka reda ut vad du själv vill, vad barnet vill – och hur du och den andra föräldern ska diskutera era önskemål på ett bra sätt.

Utgå från frågorna, skriv gärna ner dina svar och fundera över vilka som är viktigast för dig om du tvingas kompromissa.

Vad vill du själv?

I första steget ska du fundera över vad du själv vill. Hur skulle du svara på följande frågor, om du bara tog hänsyn till dina egna känslor och behov?

Ställ dig dessa frågor:

• Ska ni ha gemensam vårdnad om barnen eller ska en av er ha ensam vårdnad?
• Hur mycket ska barnen bo med dig, respektive den andre föräldern?
• Var ska barnen gå i förskola eller skola?
• Var ska barnen folkbokföras? (Skatteverket fattar det slutliga beslutet).
• Vem ska få barnbidrag, eventuellt bostadsbidrag, underhållsbidrag eller underhållsstöd?
• Hur ska kostnader för barnens kläder och fritidsaktiviteter fördelas mellan er?
• Hur ska ert samarbete se ut?

Vad är bäst för barnet?

Nu är det dags för barnets bästa. Försök lägga dina egna känslor och önskningar åt sidan och se på det som händer med barnets ögon. Utgå från barnets känslor, behov och önskemål.

Fråga gärna familj, släkt och vänner vad de anser vara bäst för barnet. Fråga även barnet, om det är tillräckligt stort, var det vill bo och vad som är viktigt, men kräv inte svar.

Ställ dig nu dessa frågor:

• Hur mycket ska barnet bo med respektive förälder?
• Var ska barnet gå i förskola eller skola?
• Var ska barnet vara folkbokfört?
• Hur ska övriga omkostnader för barnet fördelas mellan föräldrarna?
• Hur ska ni föräldrar samarbeta?

Stäm möte

Skriv ner dina förslag. Stäm möte med den andra föräldern under vänskapliga former, gärna på en neutral plats. Om ni går på samarbetssamtal kan ni ha mötet i familjerätten tillsammans med socialsekreterarna. Ta gärna med ett fotografi av barnen eller en leksak - det påminner er om vad ni ska fokusera på.

Byt förslag några dagar innan ni träffas om ni vill ha tid att hinna tänka över den andra förälderns önskemål.

Är ni överens om vad som är bäst för barnen?

Försök se de positiva inslagen i den andra förälderns förslag och var beredda att kompromissa. Prioritera förslag som blir bra för barnen.

Att man tar reda på vad som är bäst för barnen, innebär inte att alla beslut kan formas efter det. Praktiska omständigheter och era egna behov kan begränsa möjligheten att helt tillgodose det som kan vara barnens bästa.

När ni ska fatta gemensamma beslut

• Ha en generös inställning gentemot varandra.
• Fastna inte i oviktiga detaljer. Försök att se saker och ting i ett längre perspektiv.
• Undvik prestige.
• Undvik anklagande och irriterade utfall mot den andre föräldern.
• Om diskussionen urartar till hot eller utpressning, avbryt mötet och ta hjälp nästa gång.
• Tänk på att vad som än händer så ska ni fortsätta att samarbeta under många år.
• Om ni inte kan komma överens om godtagbara beslut - bestäm tid för nytt möte.
• Prata med släkt och vänner, hör vad de har att säga.
• När ni är överens om hur ni ska ordna det för barnen, skriv ner de gemensamma besluten. Det är annars inte ovanligt att man kan uppfattar och tolka vad som bestäms helt olika.

Läs gärna den här artikeln båda två, så har ni funderat över samma saker och kan fortsätta därifrån.

I artikeln om exempel ur vardagen - efter skilsmässa hittar ni tips på lösningar i ett fall där man inte kan komma överens.

Texten och frågorna bygger på material från Mats Klasson, familjerådgivare som skrivit boken "Handbok för separerade föräldrar".

Redigerad av Åsa Fagerström, medicinjournalist